Jag är en gäst i mitt eget hus - Gästblogg av Maria Englund
Med åren har jag insett att verkligheten är mycket större än vad jag tidigare trott. Majoriteten av oss verkar vara inställda på en enda frekvens och då kan man inte märka av allt det där andra som försiggår samtidigt. Jag brukar likna det vid gammal radio där man kan ratta om för att nå andra signaler och jag vet att det finns så otroligt mycket mer än det vi ser rakt framför oss. Med nya insikter så har min verklighet blivit förändrad, den har blivit större och jag använder mer av min verkliga kapacitet. Det är så spännande, fast jag har förstås mycket kvar att lära och utforska. Nya insikter och ny verklighet leder till nya tankesätt och jag tänkte berätta om hur jag börjat tänka annorlunda kring vårt hus. Eller vårt och vårt. Jag kanske ska skriva ”huset som vi får äran att bo i en stund”,
Vi bor ute på landet i ett hus omgivet av åkrar, skog och med en slingrande bäck några hundra meter längre bort. Allt är så idylliskt! Tänk dig ett stort rött trähus med vita gavlar omgivet av en gammal lummig syrenhäck. Jag har alltid tänkt att huset vi bor i är vårt. Vi äger ju det, det finns det ju faktiskt papper på och vi har ju betalat pengar för det. Numera tänker jag något mer ödmjukt på vårt hem och vår tid i det.
Vi bor nämligen i ett gammalt missionshus och jag kan garantera dig att bara för att förra ägaren tog sina tillhörigheter och flyttade så var inte huset ett tomt skal där vi fem kunde flytta in i utan påverkan av tidens gång. Jag, min man och våra tre barn har bott här i 15 år medan huset har stått här i närmare 150 och marken har funnits sen urminnes tider. Innan vi flyttade hit så har bara en familj bott här sedan det byggdes om till bostad. Men i gamla husförhörslängder går det att läsa att flertalet familjer huserat här sedan 1800-talets senare del. Lägg där till alla som besökt huset under församlingens aktiviteter. Det sitter i väggarna må jag lova!Större delen av våra 15 år här i huset så har jag tänkt huset som vårt. När det har skett en aktivitet så har jag tänkt att ”ditten och datten sker i mitt hem”. Varför är de här i vårt hus? Numera kan jag nästan se dem fnysa åt mig och undra vem jag är i stället. De funderar nog på vad jag gör i deras hem? Vad gör jag i deras kyrka? Dessa människor har säkerligen tillbringat lika många eller kanske fler år än jag har gjort i detta hus.
Tänk dig bonden som brukade jorden här innan missionsförsamlingen ens byggt sitt hus. Han har lämnat energier här. Det vet vi med säkerhet då vi via ett medium fick reda på att han undrade vad som hänt med hans teg (gammalt namn för mark). Församlingen som sedan byggde huset bildades av ett par som ville bryta sig ur svenska kyrkan. Hur mycket energi och kärlek har i de och resten av församlingen lämnat i huset? Här samlades folk inte bara vid predikan utan även i sorg, på söndagsskola och vid andra aktiviteter.
Jag vet att kyrkan kunde bistå med medel om det krisade och med tunga steg har människor gått vår trappa upp för att sedan av en man sittandes vid ett skrivbord få ett ja eller ett nej. Svaret de fick var på deras fråga om kyrkan kunde bistå med en slant i mycket svåra tider. Detta skedde i rummet som jag och min man idag har som sovrum så det kanske inte är konstigt att nattsömnen kan påverkas ibland.
Lite lustigt, men värt att nämna, är att min man under en period ständigt vaknade vid 04-tiden på natten och hade svårt att somna om. Det visade det sig att min man hade besök av en bonde som inte kunde förstå hur lat han var som låg och sov denna tid. Det var ju dags att gå och mjölka korna!
Vi har haft husrensning vid ett tillfälle och där fick jag bekräftat att många olika energier rör sig i huset. Många av de värnar om huset och det går i vissa fall att klura ut vilken roll i församlingen de haft. Innan husrensningen var det lite besvärligare här hemma på så sätt att jag kände mig iakttagen i vissa rum och som att någon stod bakom mig i andra delar av huset. Nu är allt obehagligt i stort sett borta. Likaså suger inte huset lika mycket energi ifrån mig längre. Men till och från så påverkas jag ännu av energiminnen och annat gammalt. Det sitter så djupt rotat från så många personer sedan så långt tillbaka.
Det kan vara roligt också med aktiviteter och oskyldiga sådana sker då och då från de platsburna andarna men mest påminns vi kanske nu av nära och kära. När det gäller de platsburna energierna och andarna så har jag mer förståelse nu. Det är väl klart att vaktmästaren, kvinnorna som serverade kyrkkaffe, medlemmarna i församlingen med flera satt avtryck i ett hus de tillbringade mycket tid i. I framtiden finns det säkert mycket kvar av mig i huset även den dagen jag kroppsligen inte finns här. Kanske blir jag det läskiga spöket som förstör för en familj då de vill bygga om det som jag och min man skapat? Haha, nej då. Jag blir nog den som tröstar små barn som vaknar om natten eller den ande som väcker och varnar familjen när någon fara är på väg att ske.
Hur ska jag avrunda detta? Jag är nu mer tålmodig och känner vördnad för det som pågår. Jag känner att vi delar huset med dem. Huset har en gång betytt samma för dem som det gör idag för oss. Det är ganska charmigt att jag flera gånger hört vaktmästaren komma in genom dörren, ta en runda i huset och sen gå upp för trappan för att gå till sitt sovrum. Är det inte också mysigt att porslinet skramlar i köket när en kvinna dukar och donar inför kyrkkaffet? De har också levt i detta fina hus, de har värnat om det precis som vi gör och de har tillbringat mycket tid här. Där och då var huset deras. Så ja, vi får dela på huset – de var ju faktiskt här före oss. Vem är jag att undra vad dem gör i mitt hus? Dem undrar nog vad jag gör i deras.
Huset är vårt hem just nu men vi är här tillsammans. Jag ser min familj numera lite mer som gäster i vårt hus. Både nu och sen i evigheters evighet.
/Maria
Namn: Maria Englund
Ålder: 37
Favoritavsnitt: Avsnitt 5 - 100 samtal med Claes